En ompysslad Plåtis

Plåtis har egentligen blivit dåligt uppmärksammad, sedan maken drog på utlandstjänst. För ett par veckor sedan tröttnade den alldeles och ville inte starta. Jag har Assistans att ringa, även om man är strandsatt på egen parkering. Det är ju riktigt bra. Jag var helt övertygad att det var batteriet som var slut, medan maken fjärrstyrde från långt bort i stan att det nog var en säkring, som gått igen…
Jag ringde Robin, husbilssäljare. Ungefär som att han skulle veta bara sådär, om det var batteridöd eller säkringsfel…I vilket fall ville han kika på Plåtis, före Assistansen. Han får snart rutin på det här med att rycka ut i nöd, till vår parkering.
I somras hade vi proppat bilen full med möbler och andra saker för att köra till vårt casa, i Spanien. Då startar den inte! Medan Christian och en snäll granne med mycket tålamod försökte få igång den, hade jag inombords-panik. Visste ju hur lång väntetid det var, på verkstäderna. Hade precis läst om en familj som blivit strandsatta på husbilssemester Sverige/Norge. De fick avbryta och flyga hem till Spanien då inga verkstäder kunde hjälpa, på studs.
För vår del var det en säkring placerad under förarstolen, som ville bytas ut. Av Robin fick vi även med en extra sådan, på resan. Det kändes onekligen tryggt. Om någon intresserar sig för det här så ska det ha varit ”Batterisäkring 150 Ampere och detta är något som kan ske ibland, hos Fiat.” Den lilla tingesten skulle alltså kunna gå sönder, om man startar bilen i uppförsbacke med växel i, eller något sådant…
Men nu då, vad hände denna gång? Robin ryckte ut igen och nu var även Sören med och mycket riktigt, med starthjälp var Plåtis snabbt igång. Sedan drog de till Hedins verkstad i Bålsta. Jag behövde alltså inte ens ringa till Assistansen. Snacka om service. Bra att bo granne med husbilsbutiken.
platis-robin-batteri

Hemhjälp för Plåtis

Häromdagen spatserade jag i regnet, till butiken. De har förnyat entrén och där var så fint pyntat i tema höst. Ljuslyktor och växter. Jag ljusade upp bilderna så det ska synas, men då blev det gula huset laxrosa 🙂 Nu fick jag tillbaka en mycket pigg och glad husbil. Panelen var liksom igång, på ett sätt som aldrig förr. Jag fick veta ute-temperaturen och om det kanske var lite halkigt och lite ditt och datt. Plötsligt fungerar autolås, det där när jag börjar köra och bilen låser in mig. Så ett nytt batteri var verkligen av nöden.
autohallen-blogg

Nu är det bara att tuta och köra, igen!

Vi har ju tidigare sett på husbilspanelen att motorbatteriet varit trött och ledset, så inte blev jag förvånad. Radion hade vi (maken, alltså!) glömt att ta ut. Det ska man göra när bilen inte används, så att det inte riskerar att dra ström. Att behöva köpa sig ett nytt motorbatteri ingår inte i garantin. Det visste jag redan och tycker inte det är så mycket att orda om. Inte första gången jag behöver byta batteri i bilar jag kört. Det blir lite för mycket av småkörningar och vi använder ju Plåtis även som vanlig bruksbil. Men heja, inte fick jag betala för detta batteribyte! Trevligt, värre! De håller på service, helt klart. Tack för hjälp och trevligt bemötande!
present-platis
Det kändes bra att det fanns presentpåsar och något att sätta ned i dem, i ett skåp här hemma. Jag är sämst på att hitta på presenter, men det är alltid tanken som räknas 🙂
(¯`’•.✿◕‿◕✿.•’´¯)  (¯`’•.✿◕‿◕✿.•’´¯)   (¯`’•.✿◕‿◕✿.•’´¯)  (¯`’•.✿◕‿◕✿.•’´¯)   (¯`’•.✿◕‿◕✿.•’´¯)
 
Till salu! Om någon behöver ett hus på två sovrum och två bad med mindre än en minut till föreningens pool 🙂 finns det ett för 56 000 euro på Calle Laguna i El Salado, Torrevieja, Spanien. Jag brukar påminna att en ska aldrig tveka att föreslå ett annat pris, när en inleder ett köp secunda mano – begagnat. Det finns mycket fint på underbara Costa Blanca som bara väntar på ny ägare. Det gäller bara att läget, läget, läget passar 😉 Man ska trivas i sitt kvarter och med närmiljön.
torre-hus-56000-el-salado
Nu blir det ännu mer av ett sporadiskt bloggande, härifrån. Ibland är det kul att kika in och skriva några ord, men mest kul är det att läsa andras bloggar. Fast ibland när jag tänker så, blir det ett fasligt skrivande 🙂  Det är onekligen fiffigt att ha en egen blogg, för ibland vill man ju dela med sig eller bara skriva av sig.
I vilket fall så finns jag i min grupp på FB; Nordbor i Costa Blanca Spanien och på FB-sidan Torrevieja Info and Ideas. Vi kanske ses, där!
Hasta luego! ❤

Oktoberhelg

Skriver ett Trevlig helg!-inlägg och delar ett så fint taget foto, på sidensvansar. Till Östersund kom de ju i förra helgen med ett lätt snöfall, men dessa är fotade i Umeå, av en väninna. Jag pyntade bilden med en ram, med någon app som jag har i mobilen.

blogg-fagel

Delar även foto på en liten lya 50 kvm, som är till salu i Torrevieja. 36 000E. Nedre b

Nu ska jag andas lugnt och åka kommunalt till Solna. Där väntar lite spatserande på MoS (Gallerian) och så häng och snickesnack med Kirsi. Det är tågbyte i Karlberg och det var ganska nyligt jag bytte pendel där och fick jagis, minsann. 😦

En mycket kraftigt påverkad och rejält byggd människa klev på tåget i Sundbyberg, egentligen pressade sig in, fast dörrarna nästan gått igen. Han fick någon slags mållåsning, på stackers mig. På en söndag förmiddag! Då hade jag både resväska och lite annat så det fanns inte på kartan att jag skulle springa fortare, än vad han gjorde.

Så när jag klivit av och tåget precis lämnar perrongen tar jakten vid och jag tänker att det här kan sluta lite tråkigt. Så jag stannar, precis innan rulltrappan. Vänder mig om för att se honom komma i ganska bra fart. Lika bra att tackla detta, face to face. Andra tränger sig förbi mig och den jagande mannen tvärstannar nu bredvid med ett blygt flin. Även nu försöker han kommunicera med ord. På tåget låtsades jag att det inte var mig han ville prata med, han pratade jidder och tittade på min väska, som stod bredvid. Men nu ramlar han halvt om halvt bakåt med överkroppen, över kanten till rulltrappan. Jag passar förstås på att lämna arenan och såg armar som viftade i luften när jag skuttade på rullbandet och skyndade vidare. Hurvens!

Flitig resenär

Är på snabbtåget, återigen. Föredrar tåg framför flyg. I fredags var det stressigt med pendel till Märsta, på väg till ARN. Tåget blev stående, bommar som inte ville lyda. Jag vill vara ute i god tid, blir stressad annars. ✈️ 🚉 💺


När vi skulle landa blev det lite speciellt. Varma Storsjön i Jämtland ger dimma värd namnet, sikten blev inte som det var tänkt. En inbromsning och ett snabbt höjddropp, innan landningsbanan. Piloten fick applåder. 👏🏼 DET är väl kanske inte så vanligt, längre.


Vi hade blivit ordentligt förvarnade att det kunde bli avbruten landning men att det fanns extra mycket soppa, i tanken. Kompisen Sinikka var en raring och hämtade mig, på Frösö flygplats. Tack 💝

Men nu ska en längta, tills nästa visit 😍 

Lyckas inte redigera storlek på bilder, hmm…

Hit längtas det, också 🌴🌞😎 Plazan utanför för oss:

Delar en länk till en Costa Blanca-grupp på FB: https://www.facebook.com/groups/nordborcostablanca/

Hasta luego! 💜🌺💝🌺💜

En massa mys

I helgen blev det första gången som jag barnpassade båda tjejerna. Ett nytt gym har invigts i Östersund och PT Dalton med fru, gick på tillställning.

 Det gick hur bra som helst att helgmysa, med mormor😍😄
I går på förmiddagen föll små flingor av snö. (Tur att Spanien finns, tänker jag då 😎).

Skönt ute ändå, frisk blåst och solen kom fram, till slut.

Skoj att leka, både ute och inne. Det blir som vanligt mycket skratt och bus.

Att sjunga är också populärt. Vi stödjer oss på Tina Ahlins (oumbärliga) sångbok med inbyggd musik. Dansa, uppträda, trolla och uppfinna en mikrofon av vad som helst, är också kul. Julklapp i år blir nog ett instrument. En keyboard, kanske. Med mikrofon.
Idag hälsar jag på hos mor och bror.

 

Ha en skön söndag!

Från en barndoms värld

När jag var sju år och började i skolan stod det ett filmteam från SVT i klassrummet. Tre stycken var de, allt som oftast. Klassfröken Inga-Britt stod där, också. Det var fler lärare före henne som fått denna fråga om att dokumenteras, med sin skolklass. De hade svarat nej, förstås.

jordbro-klassbild

Under en föreläsning om Rainers filmarbete nyligt kunde en höra lite mer, om det där. Bästa Inga-Britt hade fått ett samtal från rektor. Någon från SVT ville ha kontakt. Precis då var Inga-Britt hemma med sjuka barn och det fanns risk att hon inte kunde gå till sitt jobb, precis när klassen skulle ha upprop. Även hade hon haft en liten diskussion med maken och ville att han istället skulle vara den som var hemma, med sjuka barn. Så, lite uttråkad av läget som var, undrade hon vad de kunde vilja henne?  SVT var välkommen att ta kontakt.

Dokumentärregissören Rainer Hartleb, var the leader. Det var han som ställde olika frågor till oss etta-klassare. Han ville dokumentera och visa livet, från barnens perspektiv. Vi var barn från olika hörn av världen som nu skulle växa upp i denna moderna förort, som i sin tur nyss växt upp. Det filmades utanför klassrummet och på rasterna och när vi lekte med kompisar på fritiden, hemma hos våra föräldrar och syskon. Han fick även intervjua föräldrar. När det skulle det filmas på fritiden berättade jag gärna det för lek-kamraten Lotta, som gick i en annan klass. Märkte att hon gillade detta äventyr och för mig det kändes lite lättsammare, om vi var flera. (Syrrorna sprang, ju!)

jordbro-malning

Åter till föreläsningen i förra veckan. Vi fick frågor, från podiet. Varför ställde vi upp, ”in the first place”? Vad hände i klassrummet och vad sades senare, när det kom på TV? Tja, vad ska en svara…Det var ingen som frågade om jag ville ha en filmkamera efter mig. En kanske vande sig. Jag trodde nog bara att det skulle vara, på detta viset. Men så fick ju vår klass göra lite extra utflykter. Till exempel åka med helikopter eller leka med stjärnan Gösta Ekman, i inspelningsstudios. Minns den röda sammetssoffan från TV-programmet ”Halv sju”. Jag tror nog att vi fick provsitta.

Tre år senare var det Norrlandsflytt som gällde, för vår familj. Mor ville flytta hem. Den flytt de genomfört tidigare, kan inte ha varit rolig. Att ofrivilligt lämna där man vill bo, för att det inte finns möjlighet till försörjning. Fattigt var det nog. Men ”att bo i Stockholm, det måste ju vara som ett straff”.

Mina egna barns farmor kom sedan att berätta om förnedrande tillvaro, när hon var en ung förälder. Pengar räckte inte, till det som skulle betalas. Mat köptes på krita. Socialen skulle in i huset och räkna det manglade linnet i skåpet. De droppade spydiga kommentarer. Fy för den lede.

Min egna flytt norrut var en hemsk, hemsk händelse. Mina syskon och jag hade förstås varit där tidigare, på flera skol-lov. Hos morfar i Höglunda. Pappa fick stanna bilen flera gånger under den där resan, jag kräktes och kräktes tills det bara var galla kvar. Jag tänkte på skolan som jag gick, i och klasskamraterna. Jag ville fortsätta med den nya läraren som klassen skulle få, till mellanstadiet. Hon verkade vara en intressant person och ja, varför skulle man vilja flytta. Näe, flytten var allt annat än en hit, det kan jag säga.

Filmteamet kom norrut till oss den sommaren vi hade flyttat. Förorten var ett minne, blott och vi var i sommarstugan.

Nu gör jag skriv-paus från denna upplevelse! Det kan komma mera, en annan dag. 🙂 Här skriver Mona, vill dela hennes fartfyllda blogg! 

I morgon är det Nationaldag i SPANIEN! Hoppas det blir ett trevligt firande för alla som är där ❤

spanien-12-10

 

 

Hej, i bloggen!

Jag saknar min blogg fastän den krånglar, ibland 😉 så nu gör jag ett besök och delar bilder från en vecka sedan, när jag var i Jämtland. I detta collage klämde jag in en bild med fina blommor framför rådhuset, i Östersund:

Med käraste Anneli på restaurang Athena , där har vi ätit sedan -79 kanske… Så fick vi skratta med en rolig biofilm och sedan checkade vi in på ett hotell i ett hus från 1912. Det var andra och sista gången jag bodde där. Det spökar lite för mycket👻

Jag försökte ju faktiskt blogga från snabbtåget på hemresan kom jag på, men misslyckades.

Mina bästa hjärtan! Att ha barnbarn är obeskrivligt! Chloe ringde på facetime igår och hintade om julklappar! 😃🎅🎁

Om en vecka är jag tillbaka igen, hos barnbarnen. 😊 Vi ska åka till Shoppis, det ska visst vara ett jättebra second hand shopping, i Östersund.

Här hemma är det ack så trist, maken är ju på ”lång bort i stan”-jobb och det dröjer ytterligare en månad, innan vi får träffas.

Min utemiljö. Vad det byggs!

Under tiden har jag ”fyndat” SAS-biljetter t o r ALC. 5 000 kr för två personer och två veckor, i november månad.

Det kunde förstås ha blivit en lite billigare tripp, men adderade väskor och valde bra flygtider, det vill säga att inte landa kl 23.55 💤 eller avresa kl 06.30 😴

Hyrbil blir det också, med SunStar Rent A Car. Tror det blir totalt 160€  för en bil, i två veckor. Kanske verkar vara mycket för november-tid, men då har vi ju transfern ordnad och det är fullt försäkrat, två förare, all assistans och bensin. Jag blir även familjärt behandlad 😁 och slipper hotas till att köpa en extra försäkring på ca 3 500 kr och/eller lägga en deposit på minst 10 000 kr.


Vidare behöver jag inte bråka om någon gammal repa vid återlämnande av hyrda bil och förstås då bli av med en del, av deposit. Pijuhh! 😅

💛❤️ Trevlig helg! 💛💙

Filmfrukost

Igår var en solig söndag med flera kära återseenden. Dokumentär-regissören Rainer Hartleb mötte upp oss jordbrobarn med familj och vänner vid Bio Rio, inne i stan.

Här med vår lärare Inga-Britt 💜

Mina systrar gjorde följe, på denna föreläsning ❤️Tack för det ❤️Men minns mycket väl att när filmteamet ramlade in hemma hos oss, då sprang de och gömde sig.


Det mest överraskande igår var att träffa bästa skolfröken ever!; Inga-Britt Jonés. Så jäkla häftigt! Hon hade förresten återgått i tjänst med två dagar i veckan. En fin resurs för staden, sanna mina ord. Vi var ju några i hennes klass som också valde läraryrket 😄

Så blev det dialog (in English), filmsnuttar, diskussioner och jämförelser med professor/författare Richard Kilborn på podiet.

Rainer och Richard

Mina fina barn och så jag, för 15 år sedan. Vi tar adjö, när Elena flyttar hemifrån.

De andra dokumentärerna som nämndes var Seven Up i England och Die kinder von Golzow i Tyskland. Men nu handlade det om Jordbrosviten. Det var intressant att höra om andras reaktioner, i andra länder om våra dokumentärer. Hur Petra 10 år, pratar föräldraansvar 1975 och att det NU är på tapeten och i politiska diskussioner, i Tyskland.

Eller hur publiken grät på Sydneys filmfestival när de ser vår lärares sätt att tampas, med några elever. Där var de i princip endast van att stryk, stod som enda kroppskontakt. Inte någon varsam omhållning eller varm klapp, på kind. Många rörande scener.

Vem kunde tro att det skulle bli så mycket och dessutom över så många år. Jag fick sista ordet under denna filmfrukost och sammanfattade till sist med att Rainer ”did a good job”.

Det är klasskamrat Roger på framsidan av denna nya film-versionen. Tyvärr gick han bort i svår sjukdom och efterlämnade sin familj, i stor sorg. ❤